fredag 18 september 2026

Åka hem till Sverige....

 I november, närmare bestämt den 2:a november så sätter jag mig på tåget mot Sverige. En resa som börjar från Köpenhamn 09.59 och som avslutas hemma i Sverige, Uppsala vid  17.09 om allt går bra med tåg som kommer och avgår i tid. 

En resa jag ser fram emot, men ändå inte. Det jag inte ser fram emot är den långa tiden jag skall sitta på tåget, jag älskar att åka tåg absolut men inte i så många timmar. Sen att springa mellan tågen och hitta rätt perronger ja, det är en labyrint  i varje gång och ett evigt letande och läsande.

Men jag blir lika stolt över mig själv varje gång jag lyckas, när det gäller att göra sådan här ensam, där jag måste förlita mig på mig själv så blir jag nervös. Jag är en liten feglort av mig i vanliga fall. Så lite stolt blir jag allt när jag lyckas. Jag är nervös hela dagen tills jag når slutdestination och då är jag trött. Att gå en hel dag på helspänn tär på en!

Men för övrigt så ser jag som sagt fram emot denna resa, med allt vad det innebär. 

(Nu tycker ni säkerligen ni som vet, att jag är töntig som är nervös för att åka hem till Sverige efter allt som hänt. Jag har ju sovit ute på gatan för sjutton då jag levde som hemlös.)

Men som sagt, jag ser fram emot denna resa ändå. För jag skall äntligen få träffa min son igen, efter 2 år av diverse anledningar som jag inte tänker gå in på, men som sagt hemlösheten var en av alla anledningar.

Jag skall träffa mitt liv, mitt livs kärlek, min enda stora riktiga kärlek. Utan honom i mitt liv så är jag ingenting. Jag skrev här på ett annat ställe att innan han föddes så fanns inte jag, inte på riktigt i alla fall. Jag fanns men jag var inte född. Jag föddes samma dag som han föddes.

Jag skall träffa mamma, min bror och mina vänner och andra syskon misstänker jag. Jag skall till polisen och fixa nytt id-kort. Jag skall till banken och ta ut pengar, jag skall fixa nytt bankkort, bank -id och allt det där. Jag kan ju inte gör det härifrån, måste till Sverige då jag är svenskmedborgare.

Sedan så finns det så mycket annat jag längtar till att göra när jag är hemma igen. Något jag inte gjort på tre år nu!

Jag skall fika, svensk fika! Swedish fika ni vet! Finns inget som kan slå en härlig Swedish fika. 


Detta är verkligen något jag ser fram emot. Det är lustigt vad det är man saknar när man bor i ett annat land, det man saknar nu tog man liksom för givet då. 

Jag kommer givetvis blogga om min resa, dokumenterar så mycket jag bara kan och filma. Kommer inte lämna er utanför.


Fredag...

 Jaha, då var det helg igen.

Tiden går så fruktansvärt fort, var det liksom inte helg i går? Och vad är det för värld man vaknar upp till?

Ed Sheeran, vad säger vi om honom? Nu vill jag visserligen inte prata politik på mina plattformar men i detta måst jag säga två ord, för att visa vart jag står: Free Palestine!

Så var det sagt.

Valet i Sverige blev ju en mardröm måste jag också få säga. Själv kunde jag inte vara med och rösta då jag inte bor i Sverige och har lyckats låsa allt som har med bank-id att göra osv så jag har inte kunnat rösta det här valet. Det här valet var det viktigaste på länge och jag är så tacksam för att Sverige röstade med hjärtat den här gången. Jag bryr mig inte om direkt om det är rött eller blått, för det blir aldrig bättre. Men när den blå sidan vill jobba med SD, som dem en gång lovade att aldrig göra, ja då vill jag aldrig att landet skall bli styrt av den blå sidan igen. 

Så nu har jag sagt mitt när det gäller politiken och nu hoppas jag slippa ta den ståndpunkten igen! Nu vet ni vart jag står.

Nu skall jag fortsätta dricka mitt kaffe, ta lite värktabletter och hoppas att den lätta men mycket irriterande huvudvärken släpper!

Takuss mina vänner.

Takuss betyder typ hej då, vi ses igen på grönländska!

torsdag 17 september 2026

I helgen!


 Hej mina fina vänner!

Ja, här har ni en bild på mig, tagen någon gång i våras. Jag tror jag ligger på sängen och vilar lite snabbt på kvinnocentret. Det vill säga från den tiden vi var hemlösa. Mer om det en annan gång.

I helgen åker min älskade make, konstnären, han som stal mitt hjärta för snart tre år sedan, till sin dotter i Nyköbing ( läs det med ett danskt ö ) för hon behövde lite hjälp med hennes sociala media för hennes företag om jag inte minns helt fel. Då tänkte jag passa på att jobba lite med min blogg nu. 

Som vi nog alla vet så håller nog bloggen att gå på den sista refrängen och försvinna nu när alla hoppar över till Substack. Jag är också medlem där så jag säger ingenting om det men en av anledningarna till att jag startade denna en blogg igen på denna portal är för att väcka bloggandet till liv igen. Kanske inspirerar jag någon annan till att göra samma sak. Länge leve det gamla hederliga bloggandet. Hejja hejja!

Jag tänkte som sagt sätta mig ned och skriva en presentation till er här, så att ni får veta vem jag är och vad denna blogg kommer att handla om, anledningen till att jag bloggar igen och varför jag gör det jag gör!

Jo, jag vet att jag kan göra detta när maken är hemma också, men det är alltid skönare att jobba på när man är helt ensam och kan rå om sig själv och behöver inte tänka på någon annan.

Så håll ut, mer information kommer att komma.

Välkommen!

 Hej och välkommen hit!

Nu tänker ni, åh nej ännu en ny blogg från denna människa. En ny/gammal bloggportal. Kan hon aldrig bestämma sig?

Nej, jag kan nog inte det tyvärr. 

Jag återvände hit för att jag saknar bloggandet, i den gamla och traditionella bloggformatet. Jag är ju en gammal inbiten bloggare och har verkligen svårt för det nya. Jag vill ju visserligen vara där på de nya plattformarna men jag återvänder gärna till det gamla och säkra. bloggen för mig är som ett par trygga, sköna, gamla och välanvända tofflor som har format sig efter mina fötter.

Och som vi alla vet så håller det gamla traditionella bloggandet dö ut på grund av t.ex Substack.  Jag är med där också och skriver, så tror mig, jag håller mig uppdaterad men jag faller ändå tillbaka hit igen. Här är jag hemma och här känner jag mig bekväm.

Välkommen i alla fall, hoppas ni kommer tycka om det jag bloggar om. Kom gärna tillbaka, kommentera gärna!

Inget tvång alls.

Åka hem till Sverige....

  I november, närmare bestämt den 2:a november så sätter jag mig på tåget mot Sverige. En resa som börjar från Köpenhamn 09.59 och som avslu...